Det finns nog få framgångsrika människor som inte någon gång har plågats av en känsla att de inte är lika bra som andra tror att de kan vara. Det brukar kallas ”bluffsyndromet” eller ”the imposter syndrome” – en känsla av tvivel på den egna förmågan, även om faktiska framgångar kan bevisa motsatsen.

Valerie Young är expert på ämnet och har kategoriserat syndromet i 5 undergrupper: Perfektionisten, Superhjälten, Det naturliga geniet, Individualisten och Experten. I boken ”The Secret Thoughts of Successful Women: Why Capable People Suffer from the Imposter Syndrome and How to Thrive in Spite of It” bygger Young sina teorier på årtionden av forskning inom ämnet.

Det som skiljer imposter syndrome från låg självkänsla är dess bana. Ju mer framgångsrik du blir och ju högre upp på karriärstegen du klättrar, desto mer troligt tycks det vara att du upplever det. En befordran är en av de vanligaste situationerna som kan framkalla en plötslig våg av imposter syndrome.

Vill du sluta känna dig som en bedragare eller bluff? Nyckeln är att sluta tänka som en. Idag tittar vi närmre på Youngs 5 typer av ”bluffsyndrom”-tänkande. Känner du igen dig i någon av beskrivningarna kan du även ta del av goda råd för att ändra ditt tankesätt.

1. Perfektionisten

Perfektionister sätter omöjligt höga standarder för sig själva och känner sig som misslyckanden när de inte når upp till målen. Perfektionistens primära fokus är på ”hur” något görs. Detta inkluderar hur arbetet utförs och hur det visar sig. Ett mindre fel i en annars stjärnprestation, 99 av 100, innebär misslyckande och framkallar en känsla av skam.

En konstant känsla av att de kunde ha gjort bättre ifrån sig är vanligt för personer som tänker i dessa banor. Om de högt satta målen inte uppnås, bekräftas rädslan för att de inte är tillräckligt bra. Om de istället uppnås infinner sig en känsla av att de inte satt ribban tillräckligt högt.

Goda råd: Lär dig att ta tillvara på dina misstag och se dem som en naturlig del av processen. Pusha dig själv att agera innan du är redo. Starta upp projektet som du planerat i månader. Det kommer aldrig att bli ”perfekt tajming” och ditt arbete kommer aldrig att bli perfekt till 100%. Ju tidigare du kan acceptera det, desto bättre kommer du att må.

2. Superhjälten

Superhjältar kan ibland känna sig otillräckliga och gör då allt i sin makt för att motbevisa det. Personer som upplever detta bluffsyndrom är ofta övertygade om att de själva är bluffar bland andra personer med riktiga förmågor och framgångar. Därför pressar de sig till att jobba hårdare och hårdare för att kunna mäta sig. Det finns en tendens att söka validering för sina prestationer genom att arbeta för mycket. Det är även vanligt för superhjältar att väga kompetens baserat på hur många roller de kan jonglera och utmärka sig i. Att misslyckas i någon roll – som förälder, partner, vän eller chef – medför en känsla av skam eller skuld då de anser att alla roller ska kunna hanteras perfekt.

Goda råd: Superhjälte ”workaholics” är till stor del beroende av den validering som kommer från att arbeta, inte egentligen av själva arbetet. Träna på att undvika extern validering. No one should have more power to make you feel good about yourself than you.

3. Det naturliga geniet

Naturliga genier sätter precis som perfektionister omöjligt höga standarder för sig själva. Men de förväntar sig också att göra rätt vid första försöket. Kompetensen mäts i lätthet och snabbhet. Att behöva kämpa för att behärska ett ämne eller färdighet, eller inte lyckas slänga fram ett mästerverk vid första försöket, motsvarar ett misslyckande som framkallar skam. Om någonting kräver hårt arbete och tar tid, är det något dessa personer inte tycker att de är bra på.

Goda råd: För att förflytta dig förbi detta, försök att se dig själv som ett pågående arbete. Att genomföra stora saker innebär livslångt lärande och kompetensbyggande – och så är det för alla. Du inte kan vara bra på allt – du är bara mänsklig – och detsamma gäller för människorna runtom dig.

4. Individualisten

Individualister känner främst att de är en bedragare om de behöver be om hjälp. Stor vikt läggs vid vem som utför en uppgift. För att det ska räknas som en prestation måste det vara individualisten som utför uppgiften ensam. En uppgift som har krävt en hjälpande hand är egentligen inte riktigt lyckad. 

Goda råd: Att söka hjälp är inte ett tecken på misslyckande, det är tvärtom det motsatta – att du är villig att lära dig och ta konstruktiv feedback som hjälper dig att utvecklas framöver.

5. Experten

Experter är kunskapsversioner av perfektionisterna. Det viktigaste är vad och hur mycket de vet och kan. Eftersom de förväntar sig veta och kunna allt, betyder även mindre brist på kunskap inom ett visst område misslyckande och skam.

Exempel på experters bluffsyndroms-tankar kan vara att de på något sätt lurat sin arbetsgivare och fått ett jobb som de inte har rätt till eftersom de inte känner sig kvalificerade nog. De anser sig vara underkvalificerade när det gäller kunskap och upplever därför en rädsla för att också bli avslöjade som oerfarna eller okunniga.

Goda råd: Träna dig i just-in-time learning, det vill säga att du skaffar dig en färdighet när du behöver det – till exempel om ditt ansvar förändras – snarare än att lagra oändligt med kunskap. Inse att det är okej att fråga om hjälp när du behöver det. Dela med dig av din kunskap – det gagnar inte bara andra utan hjälper också dig anamma den expert du är!